Onsdag 24/7 2013
Sakta strövar jag fram genom natten. Stjärnornas sken är det enda ljus som når mig. Tystnaden bedövar mina öron och natten blir allt mörkare. Kylan sveper in och tvingar mig knäppa jackan. Fastän det är mitt i sommaren känns det som en karg vinter. Mina steg ekar i intet när jag tar mig fram. I timmar vandrar jag utan mål...
Japp, ännu en sömnlös natt. Det börjar bli till en vana. Zombie-mode aktiverat för resten av dagen. Hur jag ska ta mig igenom den lämnar jag åt ödet. Att det ska vara så jävla svårt att somna är ett mysterium. Riktigt illa för träningen. Att sedan min mat knappt skulle mätta en nyfödd kanin är inget att hurra över. Jag försöker verkligen att trycka i mig mat men hungern är som bortblåst. Kan gå en hel dag utan att jag känner det minsta hunger. Blir nog till att sondmata mig :) Jag får som en lustig kramp i hela kroppen. Som om jag sprungit flera mil på rekordtid fastän jag stuttit helt stilla. Aja, det går nog över.
Hoppas ni sover gutt där hemma!
/David
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar