Citius, altius, fortius

Dag tre (Update)

De olärda undrar vad titeln till mig blogg betyder. De är latin och översätts: faster higher stronger. Alltså snabbare, mer påtänd och starkare. Man kan tro att det är Lindsay Lohans paroll men detta är då från de gamla grekernas olympiad. Hur kan dessa kraftord hitta en bättre plats på denna gröna lilla boll än som titel till denna blogg.

Dagens träning är inte klar än. Ska senare jobba lite på triceps och handleder. Känns lite motigt nu då jag sprang 1 mil förut. Tiden blev straxt över en halv dag men jag sprang hela i alla fall. Ska lägga in mer bilder och resultat senare. Nu ska jag åka och grilla stjärthalvorna i en cirkulär glasbur som strålar canserframkallande ljus på min redan tumörberikade hud.

Update - Blev ytterst lite triceps, sparar resten tills i morgon. Handleder gick bra. Klämde nästan CoC # 3 vilket får ses som bra då jag gått på kcalunderskott de senaste veckorna. Fortsatte sedan hem till mig syster och hennes pojkvän för att ha en mycket angenäm kväll med varma mackor. De passade bra då jag försöker öka kolhydratskällan i min äckliga kropp inför maxningspasset med Rickard i morgon. Hade gärna skrivit mer men det får räcka för ikväll. I morgon så är jag nog borta hela dagen. Mormor har kalas, sedan följer maxningspasset med Rickard för att sedan fortsätta hem till han för pizza och film. Lägger ut en längre blogg på söndag som summerar veckan och helgens träning.

En bild vill jag klämma in. Detta är min nuvarande stång med en vikt av totalt 135 kg pålastat. Får inte på mer. Däremot försöker jag träna på Kalmar AK så mycket som möjligt.

Vill avsluta med att citera Dalai Lama: "Dear Lord if I can't be thin please make all my friends fat" och jag ska av hela mitt hjärta be om att detta faller in i mitt pussel. Med dagens hysteriska förtäring av foder behöver jag knappast be Gud om hjälp. En del trycker obönhörligt i sig diverse lipidbaserade rätter som om livets låga skulle fimpas vilken sekund som helst. Tro mig, jag har varit där. De första livscyklarna fick jag rulla mig fram. Vart jag än rullade fick jag se upp med att inte krossa missödesberikade individer. Min mor och far fick dra mig med en släpvagn anpassad för stridsvagnar och den fick dom dra med två lastbilar. Jag hade det inte "lätt" he...Sen har vi ju denna psykiska smärta som följt en hela livet.

-”Gå av brädan, du är för fet! Den går sönder!” följt av skratt är något som ekar i mitt vakumfyllda huvud.

Att min tyngd sedan faktiskt tog sönder en skateboard är en annan historia...Än idag väntar jag på att få vakna en enda liten ynka dag och må fantastiskt. Den senaste tiden har inte hjälpt mig. Nu känner jag att det börjar spåra ur. Mål 1...Mål 1...Mål 1...Mål 1...bättre. Var nära att faila mål 2 idag. Fuck...

Kommer med mera ögonbedövande text senare! Glöm inte läsa den manliga dikten i inlägget under!

//David