Vart ska man börja? Kan ju först skriva en lite mer njutbar läsning för allmänheten och avsluta med diverse tragiskt privata resonemang.
Historien under är så typisk David Blom...
När jag begav mig hemåt efter att spenderat en dag med min kusin ser jag på vägen fyra reflexvästbeklädda män vinka in mig till vägkanten. Jag stannar vid den avsedda fickan vid vägen där tre av männen börjar inspektera bilen. Nervöst hissar jag ner rutan på bilen och förbereder mig på en poliskontroll.
"Körkort tack" - Säger en medelålders man.
Fumligt sträcker jag min hand innanför jackfickan för att nå plånboken. Något ligger där i vägen. Med tanke på situationen slår det mig aldrig att jag tidigare på dagen varit och vattnat blommorna i min lägenhet i Kalmar. I lägenheten hade jag även avlägsnat ett paket kondomer som jag tanklöst stoppat i min innerficka. Så jag blev lite förvånad och smått generad då jag får upp detta paket framför konstapeln. Ojar mig lite och slänger nonchalant iväg paketet som öppnas och sprider små röda kondomer över framsätet samtidigt som en annan polis trycker näsan mot passagerarrutan och ger mig tummen upp. När jag tycker att gränsen för vad mina redan rödfärgade kinder klarar av återvänder jag med handen till innerfickan. Något annat lägger där i vägen igen. Denna gången tar jag upp en burk koffeintabletter som tidigare inhandlats på apoteket. Polismannen börjar då skratta och frågar ifall jag är en aktiv man. Ett litet fånigt skratt lämnar min gom när jag äntligen får tar i plånboken och räcker över mitt körkort. Hela situationen blev absurd och mycket obekväm. David Blom i ett nötskal. Vad som hände sedan glädjer mig dock. Polismannen stannar kvar ett par minuter och berömmer min bil. Han fann denna Saab 9000 2.0t i gott skick för att vara en 93:a. Jag åkte därifrån stolt men en smula generad.
Just de ja, bild. Den har inget med poliskontrollen att göra:
Tråkig läsning följer, för trött för att underhålla ikväll
Tidigare i helgen så hade min mormor kalas. Mina kusiner sätter alltid stor psykisk press på mig och därav failade jag mål 2. Bara att resa sig igen och försöka gå vidare...mål 1 går väl sådär också. Det är skitsvårt och jag faller hela tiden utan att tänka mig för och tyvärr formar det min framtid, på gott och ont.
Efter kalaset begav min kusin och jag oss till Mönsterås Bruk Gym. I denna sanitära plats skulle det bedrivas maxning. Jag började med att hyfsat enkelt klara 110 kg i bänkpress för att katastrofalt misslyckas på 120 kg. Får ändå se det som ett framsteg då jag gått ner 6 - 7 kg på 3 veckor. Därefter tränade jag ben. Styrkan kändes precis som vanligt. Tränade knäböj med samma vikter jag tränade med i somras. När jag däremot skulle sätta mig vid maskinerna och avsluta mitt pass visade det sig att jag hade mer än dubblerat min styrka sedan ett par månader tillbaka! Från att knappt klarat ett par reps med hälften av viktplattorna kunde jag med stolthet lägga på ALLT och reppa uta bara fan! Det spred sig ett sådan oförklarligt lyckorus i mig. Min ångest att jag misslyckades i bänkpressen innan försvann lika snabbt som livsglädjen tidigare i veckan! Att göra sådana ökningar är bland det finaste en människa kan uppleva!
Den senaste tiden har även andevärlden hjälpt till att skapa en spännande vardag. Inatt då jag sov över hos min kusin hörde jag klart och tydligt hur något i hallen slog och levde fan. Helt övertygad om att det var något som begick inbott gömde jag mig likt en flicka i fosterställning i soffan, beredd att möta herren. Till min förvåning hände inget...efter jag somnat och klockan blivit 7 på morgonen var det min kusins tur att vakna till dessa mystiska ljud. När vi båda vaknat frågade han mig om jag våldtog dasset eller vad jag hade misshandlat i hans hus. Inget svarade jag och han såg lika förvånad ut som jag. Något har förföljt mig den senaste tiden för detta är bara en av många oförklarliga saker som skett.
Blev inget direkt träningsrelaterat inlägg. Kan tillägga att jag tog en morgonpromenad på 4 km i lördags och en kvällspromenad på 5 km idag. Åt två burkar makrill som överraskade mig i slutet med att innehålla en stor fet benbit. Mycket trevligt och hej då framtida tonfiskkonsumering.
Det är nog en hel del jag skulle vela tillägga vilket kommer leda till en update senare beroende på om jag kan sova eller inte.
Lägger in lite bilder som tagits under helgen:
Sexy and I know it.....
Min fukost. 60 gram härliga proteiner.
Jag tycker det är tabu att lägga upp bilder på sig själv i solglasögon. Speciellt i vintertid. Tycker det är hemskt.
Det var allt tills vidare. Stay tuned.
Dagens citat av Marie von Ebner-Echenbach, samma sak tänkte jag tidigare i veckan: "Den som tror på människans fria vilja har aldrig hatat och aldrig älskat."
Ha en fortsatt trevlig söndag! Tänk inte på morgondagen, den kommer tids nog ändå.
//David
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar