Ett oironiskt och allmänt tråkigt inlägg men kände för att dela med mig.
Vad som sker i en hjärna när man somnar är ett mysterium. I min lilla slemmiga trolldeg begicks de äventyr av hög klass. Konstigt nog kommer jag ihåg detta i detalj:
Tillsammans med en anonym person började natten med att åka motorbåt, i luften. Vi for uppåt, ut i rymden (som innehöll perfekt andningsbart vakum) och till månen. Där hämtade vi sten för att ge bort som julklappar. Vem vill inte ha sten som julklapp!? Till min förvåning befanns sig vårat hus där uppe och naturen var slående lik vår trädgård. Hade det varit på Uranus hade jag inte blivit förvånad, he. Vi fortsatte in till huset för att träna. (De är självklart den första man tänker på när man med motorbåt färdats till månen!) Jag började med att träna bänkpress men eftersom gravitationen eller mitt självförtroende svek mig klarade jag inte att lyfta stången från ställningen. Personen med mig, som är dubbelt så litet, skrattade och lade sig själv där under och pumpade ett par gången. Ställde sig vid spegeln och spände sig. Vi gick ut ur rummet och in till receptionen som av logiska skäl var placerad där. Men våra namn fanns inte med på den lista som förtäljde om man fick bo i huset eller inte. Vi blev utslängde av ett par vakter. Stolt skulle jag visa mitt sällskap att jag inte alls var svag och förberedde mig för strid. När jag skulle börja slåss mot vakterna kunde jag varken dela ut slag eller sparkar. Likt Steven Hawkins låg jag ner och dreglade. Vi började titta på varandra och skrattade ohämmat. När jag vaknade idag så skrattade jag...har aldrig hänt förut men kan inte komma på något bättre vis att vakna. Hade förväntat mig det omvända, så detta var välkommet.
Har den senaste veckan börjat ett litet projekt. Handlar om ett förebyggande arbete med att vara schysst. De går sådär:
Nu ska jag vidare för att plocka poäng i denna ogästvänliga värld! Uppdaterar senare ikväll om träning och resultat.
Ha en trevlig dag
//David
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar